Regnet smattrar utanför fönstret och min lilla ängel ligger och sover i soffan bredvid mig på sidan med filten i ansiktet precis som sin far. Då just i det tillfället när jag ser hennes lilla ansikte, som är så likt mig, väller mitt hjärta över och en rädsla kommer över mig. En rädsla för att något någon gång, kanske i framtiden kommer att hända denna lilla varelse som jag så högt avgudar. En känsla att jag ska göra allt för att skydda henne från allt ont i världen. Att låta henne upptäcka världen men finnas där bakom och ta emot henne när hon ramlar och slår sig.
Det är otäckt att älska någon så mycket som jag älskar mitt barn, för tänk om jag hon en dag inte skulle finnas hos mig!
Hejsan Cecilia,har hittat din blogg av en slump,eftersom vi också har en liten ds tjej på 1 år.Hon heter Thea.Förstår din tanke för framtiden,man vill ju dom så väl.Och att alla skall behandla dom som de människor dom är.Vad jag förstått så är eran lilla Svea en frisk liten tjej!Våran lilla Thea har genomgått en stor hjärtoperation vid 6 månaders ålder,och det var stor chans att hon inte skulle klara operationen,men det gjorde hon galant.9 dgr efter op var vi hemma.Så den känslan går inte att beskriva,vi visste att vi mest troligt inte skulle få ta våran lilla tjej hem.Men under sker.Idag är hon en pigg liten krabat med ett envist humör(vilket jag tycker är bra.ha ha).Om du vill kan du ju mejla mig,alltid roligt att höra andras berättelser.Mvh Eva och Thea.
SvaraRaderamejladress: tommyw67@hotmail.com
Hej Cissi! Ja visst är det läskigt hur man ibland blir överväldigad av kärleken man känner för sina barn, precis som du beskriver, när det bara sköljer över en, det är märkligt och nästan lite läskigt!! hur som helst Svea är så gullig, så söt coh din blogg är så rolig att läsa!
SvaraRaderaKramar Elin