Ett nytt hus till Svea

Idag ska vi åka och skriva kontrakt på nya huset!!!! Nervöst, men det ska bli otroligt skönt att komma in i huset nu när det börjar bli varmt och man ser marken. Vi har frånträde den 12 april vilket gör att vi har ganska så många dagar på oss att åka med saker, packa och rensa. Min tanke var att jag skulle ha en HEL massa packat tills idag, men det var svårare än vad jag trodde att ha en liten bebis och packa. Eller så skyller jag på Svea när det är jag som inte har kniven mot strupen =)

Vi ska ta med oss vår kaffemaskin, två kaffekoppar och bänken vi har på balkongen och bara sitta i solen och njuta.

En spruta i varje ben

Måndag morgon och jag får väcka Svea för att ge henne mat och sedan åka och lämna Lars på jobbet. Därefter så drog vi in till stan, och till Björn Axén för att få reda på vilken frisyr jag kommer att ha. Det är så att jag ska vara med i programmet Förkväll som visas på tv4 =). Jag kommer att få en make over den 19 april men har redan varit och spelat in, varför jag vill vara med-filmen.

Därefter så åkte vi till BVC som numera ligger i Vaxholm, och Svea fick sina första vaccinations sprutor, en i varje ben. Första gick bra, men andra var inte ok! Sedan var hon en ganska så grinig tjej hela dagen. Efter att ha fikat med Edvin och Christina och införskaffat present till min kära syster så drog vi hemåt.

Vi fick reda på att det kan komma feber till följd av sprutorna och igår kväll så kom det med besked. Första gången vi fick smaka på Svea med feber. Min mamma kom förbi på kvällen, precis då så tog sig Svea ton och det var verkligen från tårna. Stackars mamma som trodde att hon hade något med saken att göra flydde hals över huvud, men lugnade sig sedan när vi berättade att hon hade 39 grader i feber.

Borta bra men hemma bäst!

Nu har Svea fått smaka på att resa i bilen och det är rejält, först tog vi oss ner till Malmö, sådär 60 mil på fredagen. Tjejerna (jag och Svea) hängde i baksätet, Lars och Olof satt och tjattra i framsätet. Svea tog det cool lugnt och vi kom fram snabbare än bilen som inte hade barn =)

Sara, Malin, jag, Anna, Lisa, Mia och Annika

Jag fick en fantastisk helg med mina underbara vänner och en riktig rehab i form av SPA, till det en massa goda middagar och gott vin. Hemma hos värdparet så hängde Lars och Svea med Lisas man Niklas och deras dotter Wilma. Tänk att man har en man som åker med över hela Sverige för att ta hand om år dotter så att mamma ska få roa sig! En stor eloge till Niklas och Lars!

Niklas, Wilma & Lars, Svea

På söndagen var det tillbaka dom 60 milen, hem till Stockholm och packa om för resan till Sälen på måndagen.

Väl uppe i stugan så möttes vi av Sveas mormor och bonus morfar - Gösta. Även denna gång gick det otroligt bra att åka i bilen.

Veckan i Sälen har vi bland annat lämnat Svea för första gången och låtit mormor tagit hand om henne. Vi fick gå och njuta av en femrätters Italiensk matkonst själva! Det kändes verkligen som lyx, att bara kunna sitta och njuta av maten och inte lyssna efter bebis skrik. Däremot så visade det sig att jag fortfarande är lite nojig eftersom jag kände mig tvungen att ringa hem en gång för att kolla att allt var i sin ordning, förstås när Lars var på toaletten så att jag verkade så hysteriskt som jag faktiskt kände mig. Sedan har vi fått åka lite skidor på dagarna, som har resulterat i att jag har grymma skavsår på hälarna och träningsvärk i ljumskarna =)

Nu är det bara två dagar kvar tills dess att vi får nycklarna och nya huset!!!!! Packningen går sååååådär....

Ångest!

Nu har jag läst ut boken... och nu har min ångest växt för det faktum att Svea inte kommer att vara den gulliga lilla söta tjej som hon är idag. I boken "Prins annorlunda" så skriver föräldrarna om personer som tittar snett, tar avstånd och går omvägar när dom kommer med sin tonåring som har ds.

Jag vet inte om jag klarar av det...

Det värmer mitt hjärta när man får dessa fina ord skrivna från ens allra käraste syster!

Böcker och planering!

I och med Sveas diagnos har jag hittat böcker som jag annars aldrig hade läst. Fick dessutom en bok som heter Prins Annorlunda som jag håller på att plöja nu. Det handlar om en familj som får en liten kille med ds och som sedan får veta att han har hjärtfel som borde ha opererats. Visst är det en sorgsen historia om familjen som kämpar mot alla odds. Jag är däremot mer fascinerad över historien innan dom får redan på hjärtfelet. Deras vardag, hur blir det när deras lilla son kommer upp i ålder, problem som dom stöter på längs vägen.

Så sitter jag och läser i sängen och kommer på mig själv med tankar om deras lilla son. Han har ju hjärtfel, han har ju slapphet i munnen, han vill inte ha gomplattan, och detta har ju inte Svea. Jag tror att jag fortfarande kommer i en tankebana att vår dotter kanske har ds men utöver det så är det inga som helst problem. Jag vet inte om jag har accepterat det faktum att det kommer dröja längre innan vår dotter börjar gå, prata, skratta, hoppa. Och vem vet det kanske det inte behöver göra heller, det sista som lämnar människan är hoppet!

På fredag bär det då av till Malmö och den årliga tjejhelgen! Tidigare så har resor betytt glädje och förväntan men nu känns det mer som nervositeten tar överhand. Hur mycket kläder bör vi ta med, kommer det gå bra att åka bilen så långt, en massa tankar och planering som ska till. Tiden när man packade sin väska och största bekymret vad man ska ha på sig på kvällen är borta. Sedan ska vi också till Sälen direkt efter vilket gör att vi ska hem och vända och behöver packa till det också.

Min mamma som tar hand om Svea, ska
med till Sälen får se vem det blir jobbigast för =)

Blev inte riktigt som jag tänkt!

Hemmet var städat, barnet var badat, mamma på bra humör och solen sken! Såg ut som det skulle bli en riktigt bra fredag. Tessa min gamla vinhagga =) kom ganska tidigt och vi fick lite tid att ta igen en del som har missats dom sista tre åren. Sedan kom Malin, med dotter Hedda som är 1 dag yngre än Svea, och efter det kom min älskling Lars hem och berättade att han hade fått befordran på jobbet. Detta kommer inte bara märkas på hans arbete men också i lönekuvertet, otroligt skönt när jag är hemma mammaledig och vi har köpt hus. Lars var däremot tvungen att lämna hemmet för den stundande återträffen. Strax efter han lämnade kom Sara och Jenny, alla var samlade!

Under middagen så börjar jag få ont i magen, vilket eskalerar och jag är sedan tvungen att kräkas. Förra gången detta hände mig var ungefär fem år sedan!!!! Inte heller gick illamåendet över för att allt kom upp, så genast fick den trevliga kvällen ett abrupt avslut. Dessvärre fick jag inte tag på Lars till en början men när han väl svarade och hörde vad jag sa så kastade han sig i en taxi. Sedan låg jag över toalettstolen resterande delen av natten!

Lördagen som skulle vara i melodifestivalens tecken kom av sig också. Det fick intas i liggande ställning med ett glas Proviva där vinet skulle vara.

Tacksam för inbjudan från våra vänner på Resarö där vi hängde igår och jag fick en rejäl dos med luft. Grillning och en långprommis i vårsolen gjorde gott för skälen. Nu är det uppladdning för nästa helg, i hopp om att den blir bättre! TJEJHELG!!!!!!!!

En underbar frotté handduk från mormor!

Nu ser vi framåt

Ännu en dag med solsken och plusgrader, underbart!

Det är dags att se framåt... att den lilla ängeln som ligger bredvid mig i soffan är som vilken liten tjej som helst och att vi nu tänker bort hennes diagnos för ett ögonblick.

I morgon så kommer några gamla vänner från gymnasiet och jag ser verkligen fram emot att uppleva gamla minnen, dricka några glas vin och snacka en himla massa skit! Nästa helg så kommer höjdpunkten på året - tjejhelgen! I år så har vi två nya deltagare i form av Wilma och Svea =). Vi är sju tjejer som sparar pengar varje månad och en gång per år så gör vi något. I år har turen kommit tillbaka till Skåne och alla kommer mötas upp i Malmö. Schemat är självklart hemligt vilket gör det hela lite mer spännande.

I år så kommer också Lars att åka med ner så jag får umgås med tjejerna och Svea får hänga med Lars och Lisas man Niklas. Därefter så kommer vi att åka på semester, för sedan bär det av till Sälen och vår stuga där. Ett hus som har varit med oss i familjen sedan innan jag föddes, morfar byggde huset 1974! Min mamma och hennes man, Gösta, ska också åka med oss.

Sedan kommer den stora flytten!!! En vecka efter det att vi har kommit hem så har vi tillträde till huset och veckan efter så är det flytt.

Så som sagt, med våren som anländer så lämnar kalla tankar om ett handikappat barn och framåt ser vi den varma vårsolen som skiner på en underbar liten dotter.

Många solstrålar

Välkommen älskade sol och plusgrader!!!! Det har varit en lång vinter och ärligt talat så börjar jag bli otroligt less på att dra barnvagn i snön. Igår var vi på ett besök på BVC och för första gången sedan Svea kom till världen så fick jag dra barnvagn på asfalt.

Mitt hjärta skötte sig utmärkt på BVC och hade gått upp till 4600 g och är nu 54.5 cm lång.... stora tjejen!

En liten gråtande ängel

Svea är en lugn liten tjej som inte säger så mycket, förutom när hon är hungrig eller har bajsat. Men i slutet på förra veckan fick jag en liten smak på vad vissa föräldrar går igenom. Svea fick en ögoninfektion i torsdags som eskalerade i fredags och vid två tiden så orkade jag verkligen inte mer och Lars fick från jobbet ringa till sjukvårdsupplysningen.

Svea hade då gråtit från och till sedan morgonen och när klockan var två orkade jag som sagt inte mer. En viss förståelse har jag fått för föräldrar som har kolik barn, men som sagt, viss förståelse. Jag klarade några timmar, men skickar en tanke till dom som orkar i flera veckor, ibland månader.

Att vi sedan kom till barnakuten på Danderydssjukhus och därifrån på en halvtimme, och då med recept på ögondroppar till Svea i handen tycker jag är fantastiskt. Vi la i parkering på 3 timmar så det kanske säger lite om våra förväntningar. Men å andra sidan har all sjukhus kontakt med Svea gått som smort.

Konsekvenserna av utbildningen!

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så var vi på utbildning för Svea på spädbarnsverksamheten Tittut förra veckan. Vi satt en hel förmiddag och fick lyssna på olika åkommor som barn med ds kan dra på sig.

Detta har resulterat till att jag på fullaste allvar tror att Svea har infantil spasm. Har suttit och tittat på min dotter för att se om hon flackar med blicken och om hon knycker med nacken. Jag måste faktiskt erkänna att det gick så långt att jag var tvungen att ringa barnläkaren för att få lite konsultation. Hans fråga var direkt om jag hade märkt av symtomen och sedan sökt på det, jag var ju tvungen att medge att vi hade varit på utbildning!!!!

Vad han menade på var att infantil spasm mest visar sig på barn som varit med om en jobbig förlossning, där barnet kanske fått syrebrist. Men det jag berättade om Svea tyckte han inte lät alarmerande. Så här med facit i hand så kan jag nog se vad han menade, klart att Svea ser mig i ögonen och vad jag tyckte var knyck i nacken är nog för att hon inte orkar hålla uppe sitt lilla huvud. Hon är ju trots allt endast 2,5 månad!

Nu däremot så börjar hennes ögonen klibba, snabbval 1 på telefonen så kommer jag direkt till BVC och hör mig för vad jag ska göra! Nej nej nej, jag kommer inte att bli en harig morsa!

Tankar om att vara hemma!

Att logga ut från jobbet och knappa in datumet 2011 02 är, just i det tillfället, väldigt svårt att ta in. Att veta att man ska vara borta från något som har varit ens vardag i ungefär 10 år. När man stämplar ut så tyckte jag att det skulle bli ganska så skönt, hemma och skrota lite, men att gå hemma och skrota i en vecka är väl ok. Här pratar vi att gå hemma och skrota i ett år! Dessvärre fick jag ingen tid att mysa hemma själv innan Svea kom, i och med att hon var tre veckor tidig. Det är en avsevärd skillnad att vara hemma "själv" än att vara hemma med ett litet barn!

Visst är det super mysigt att vara hemma med min ängel, att kunna göra nästan vad man vill varje dag. Men jag blir också otroligt understimulerad, det är inte längre någon som ringer mig och vill ha hjälp, eller någon som ringer och vill ha min åsikt i en fråga.

Jag känner också att jag kanske inte får klaga... att jag ska vara tacksam för att jag har möjlighet att vara hemma och att jag inte får tycka det är jobbigt?

Det kanske är så att man vänjer mig ju längre tiden går, och blir säkert betydligt bättre när våren börjar komma. Om den nu någonsin kommer!!!!! Jag börjar bli grymt less på att dra barnvagn i snön! Det kommer nog också bli bättre när vi kommer ut till nya huset och man har en uteplats, när det kommer sommar och som sagt när jag har vant mig lite mer.