Så lååååångt kvar

Sitter på jobbet... var grymt effektiv igår och har därav lite mindre i kalendern idag. Svea-hjärtat vaknade tre i morse och var vaken till fem! Jag räknar verkligen ner tills dess att Lars ska vara hemma och han tar alla nätter. Igår natt när det var Lars tur att gå upp vaknade hon halv sex, och av någon outgrundlig anledning så vaknar hon 3 när jag ska ta.... som att hon vet!

Igår kom dom också förbi med täckplast så HELA hemmet är uppochnervänt, ska ordna en bild för dokumentation eller om man känner sig trött framöver kan kan kolla tillbaka. Utöver detta jobbar jag och Lars en hel del dessa dagar, kommer hem, laga mat, lägga Svea sedan är man DÖD!

Ok... nu avslöjar jag (vilket betyder att det står skrivet i sten=) men jag och Lars ska springa halvmaran 2011. Nu är det bara att bita i sura äpplet, sätta på sig broddarna och ta dom stora stegen runt Resarö.

Hatten av, ingen sömn!

Andra veckan på jobbet är avklarat och det har gått med bravur =) Självklart är det en chock att komma tillbaka och sätta sig framför en burk i 8 timmar, när man annars får den timmes ljus som nu är på dan samt frisk luft. Jag har fått byta kontor och sitter numera på vårt kontor i Täby (tidigare hade jag kontoret i stan) där jag förra veckan fick ett fantastiskt mottagande med blomma på bordet och bjud lunch.

Under denna period så har vi också börjat med 5 min metoden på Svea, vilket har fungerat bra! Tidigare vaggade vi henne till sömn men ärligt talat så fungerar det inte i längden =) samt att mina handleder är smått trasiga. Till detta hör också att Sveas farmor har varit här när jag har jobbat och tagit väl hand om henne. Men det är mycket förändringar i den lilla krabatens liv, och dom sista dagarna har hon vaknat 05, 04, och igår 02,30 och vill ha välling. Sedan har hon varit vaken någon timme... ok när man är föräldrarledig men SÅDÄR när man ska upp och jobba och sitta i möten.

Nästa vecka börjar dom också på vår tvåårs besiktning arbete, vilket betyder att vi måste få ihop alla möbler i samtliga rum i mitten och täcka!!!! Skönt att få gjort, sjuuuuuukt dålig tajming.

Måste också lägga till.... fick en kommentar på förra inlägget från "Markus" som hade en fyra månaders med DS hemma. Att bara en person säger att dom får lite stöd från denna blogg gör mig varm i hjärtat, och får mer inspiration att fortsätta.

Ibland blir man trött

En sjukvecka kan lätt tära på humöret och på tålamodet. Som vanligt så övar vi, denna gång att hon ska ge tillbaka det hon får av mig. Gång på gång så lägger hon leksaken åt andra hållet mot vad jag ber henne om. Tillslut så tryter mitt tålamod och jag avbryter övningen, jag orkar helt enkelt inte.

Ibland önskar jag att det kunde komma LÄTT att det "bara händer" som många andra föräldrar har det. "Oj nu ställde sig mitt barn upp" ""Nu går hon" osv. För oss känns det just nu som att man måste jobba med allt och inget kommer enkelt. Självklart vet jag att det inte är Sveas fel och att det bara är en fas som jag går igenom, men det känns lite tungt just nu.

Till det så har en liten tjej på Tittut kommit jätte långt med sina tecken, vilket är super kul att se. Men att få höra att dom övar runt 2 timmar per dag gör ju att man får lätt ångest. Vi är inte i närheten av det. Vi gör lite tecken när vi sjunger och lite sporadiskt. Det får bli mer hårdkörning nu!!!

Svea är ute och spatserar, här i Sälen samma kväll som hon sedan blev magsjuk!!!!

Jag och min kära syster yster i stugan i Sälen

Fram och tillbaka, upp och ner!!!

Julen kom och gick i ett jihoooo! Efter att vi hade avverkat alla ställen kom vi äntligen upp till Sälen och familjen Törnberg. Vi fick några väldigt kalla dagar men med mycket skratt, en hel del bastu och mycket skidåkning.

Dagen innan nyår så skulle vi lämna den hyrda stugan för att bege oss till min familjs stuga där nyår skulle firas med mamma, Gösta, syster, John och barnen. Det var löjrom och oxfilé på menyn men höjdpunkten var ändå spelet Absolut Överens som drogs fram, framåt småtimmarna med både glädje och förtret. Natten slutade lite abrupt med att Svea vaknade och kräktes.

Vi åkte hem på nyårsdagen och hann inte mer än till Transtrand förrän gumman kräktes första gången. Som tur var tankade vi när hon bajsade ner sig! Natten till den 2:a så var det åter igen kaskadkräkningar och nerbajning som gällde och morgonen som väntade så låg även Lars!!!

Idag så har vi fått i Svea vätskeersättning och saft, hållit koll på henne att hon kissar samt varit i kontakt med vårdguiden. Jag ÖNSKAR att det var jag som hade fått det och inte Svea, våran stackars lilla älskling som är alldeles utslagen men en riktig liten kämpe!!!!