Ibland kommer det tillbaka och biter en i röven, det faktum att Svea har down syndrom! Idag har vi haft en mysig morgon, vår lilla familj. Ätit en god frukost, Svea har fått gröt och sedan druckit lite kaffe. Jag har varit och seglat runt lite på nätet, kollat dom vanliga sidorna... Fejjan, spray och min blogg. Gick in för att se lite vad Habiliteringen har för sida och snubblade över en bok som är lik den vi fick när vi fick vårt besked "Välkommen älskade barn" men den här heter "
Det blev ett barn" som är lite mer ingående berättelser om hur familjer har upplevt den första tiden.
Då kommer känslorna tillbaka som ett brev på posten. Varje berättelse triggar igång tårkanalerna, känslorna väller över och igenkänningfaktorn är total. Som att gå tillbaka i tiden när man var 15 och läste KP där varje inskriven fråga kunde handla om en själv.
Nu ligger Svea och rullar runt på golvet och pratar med sin mamma, dags att återgå till verkligheten!!!!
Fint att du delar med dig av dina känslor ...
SvaraRaderaMassor med kramar från din gamla granne/promenadkompis i Stocksund :)
Ska absolut läsa den skriften. Har inboxat dig påFB. Kram Jonna
SvaraRaderaJa vännen, så kommer det alltid att vara för oss dsmammor. Nu har vi ju förstått att vi har fått de allra finaste små knytten, men det är viktigt att vi sitter ner ibland, tar en paus ifrån verkligheten och bara känner de där första känslorna igen, pratar om hur det var för oss, för trots att sorgen inte har så mycket med våra älskade barn att göra så måste den ju ändå bearbetas. Jag föreslår barnvakt och sedan vuxenmys och snack er föräldrar emellan, så brukar vi göra o det e skönt! Kram på er!
SvaraRaderahttp://myperfectbabyjulian.blogspot.com/