Att logga ut från jobbet och knappa in datumet 2011 02 är, just i det tillfället, väldigt svårt att ta in. Att veta att man ska vara borta från något som har varit ens vardag i ungefär 10 år. När man stämplar ut så tyckte jag att det skulle bli ganska så skönt, hemma och skrota lite, men att gå hemma och skrota i en vecka är väl ok. Här pratar vi att gå hemma och skrota i ett år! Dessvärre fick jag ingen tid att mysa hemma själv innan Svea kom, i och med att hon var tre veckor tidig. Det är en avsevärd skillnad att vara hemma "själv" än att vara hemma med ett litet barn!
Visst är det super mysigt att vara hemma med min ängel, att kunna göra nästan vad man vill varje dag. Men jag blir också otroligt understimulerad, det är inte längre någon som ringer mig och vill ha hjälp, eller någon som ringer och vill ha min åsikt i en fråga.
Jag känner också att jag kanske inte får klaga... att jag ska vara tacksam för att jag har möjlighet att vara hemma och att jag inte får tycka det är jobbigt?
Det kanske är så att man vänjer mig ju längre tiden går, och blir säkert betydligt bättre när våren börjar komma. Om den nu någonsin kommer!!!!! Jag börjar bli grymt less på att dra barnvagn i snön! Det kommer nog också bli bättre när vi kommer ut till nya huset och man har en uteplats, när det kommer sommar och som sagt när jag har vant mig lite mer.
Min älskade lilla syster! Du är helt fantastiskt stark, när Victor kom så var jag inte utanför dörren på 2 månader. Jag förstår dig till 100%, att få första barnet var det jobbigaste jag varit med om någonsin. Att inte kunna gå till jobbet utan bara vara hemma, dagarna var SÅ oändligt långa. Jag lovar att allt kommer att kännas lättare och roligare när snön försvinner och solen tittar fram och när Svea blir lite större. Jag älskar dig och Svea massor!!! JÄTTEKRAM Syster Yster
SvaraRaderaCissi, du skriver så otroligt bra! Jag har inte riktigt hängt med förrän nu om vad som hänt i ert liv. Förutom att ni fick barn.
SvaraRaderaRiktigt imponerad av att du orkar dela med dig som du gör. Du är STARK!
Ta hand om dig och din familj. Våga släppa henne lite ;) Och när det gäller att du inte har nåt att göra och är understimulerad.. du ska snart flytta, och så kommer jag hem den 7e april och då ska vi stimuleras ihop =)
Kram på Dig! Linda
Visst kan man bli rastlös av att bara vara hemma. Som du skriver att man känner att man inte får klaga, känner jag så väl igen. Jag upplever att det är roligare att vara hemma nu när H blivit större, men visst kan jag känna ibland att jag inte vet hur jag ska underhålla honom. Det räcker inte längre att sitta o pilla på en leksak, det ska gärna hända mer. När ni får huset kommer det säkert bli lättare, likaså när våren kommer på allvar.
SvaraRaderaDu har helt rätt i att det är stor skillnad att vara hemma själv och hemma med ett barn. Det är underbart att vara hemma med sitt lilla knyte, men visst behöver man tid för sig själv. Som mamma är man verkligen mamma 24 timmar om dygnet.
Hoppas att ni mår bra o får en härlig semester uppe i Sälen.
Kram Helena