Att lämna sitt barn

Svea är två månader gammal, och jag har varit ifrån henne två gånger under en längre tid (då pratar vi alltså 3 - 4 timmar). I kväll ska jag iväg igen och träffa några vänner för att bowla och äta lite. Att det är lika jobbigt varje gång... och när kommer detta att avta? När kommer jag att känna att det är skönt att komma hemifrån ett tag? När kommer det vara ok att lämna bort henne helt?

Jag kan känna mig som att jag lägger beslag på min dotter, klart att pappa myser med henne när han kommer hem från jobbet men då sitter jag sådär fem centimeter ifrån och "håller koll". Däremot så kan jag känna ångest när andra tar henne och går iväg. Vilket känns hemskt att erkänna för sig själv, för visst ville man bli den coola morsan som inte har några som helst problem att åka ifrån sitt barn. Att inte vara den mamman som sitter med sitt barn i famnen HELA tiden och aldrig släpper taget, jag vill vara mer som den mamman men tillåter inte mig själv för jag vet att det kanske inte är sunt.

Men är det inte ok att man vill knyta ann till sin två månader gamla dotter, att man vill byta blöja (varje gång) att man vill mata henne (varje gång) och att man vill trösta och mysa med henne hela tiden?

Vad är ok och vad går över gränsen????