Julen står och bankar på dörren

Då var det dags för den stora dagen när vi skulle hem från sjukhuset och vi ska "klara oss själva". Det var julafton och våra familjer var självklart otroligt nyfikna på familjens nya tillskott och julen är en viktig dag för mig som jag gärna vill fira och därför tog vi beslutet att vi skulle träffa bådas familjer denna dag.

Först skulle Lars familj komma till oss och sedan skulle vi åka till min mamma för att träffa min familj och min systers familj.

Att komma hem kändes ändå otroligt skönt, jag tror att det var mycket negativt som andades i luften på sjukhuset men också att det var där vi fick vårt besked. Däremot så var jag nog inte förberedd på vad som väntade hemma. Så medan Lars åkte och handlade så öppnade jag alla julkort på söta "normala" barn som vi hade fått. Så när Lars kom hem med matkassarna så satt jag i soffan och bara grät med Svea i famnen. Det är otroligt skönt att ha varandra och kunna stötta när den andra är nere för räkning.

Sent på julen så kom Lars mamma, pappa och syster till oss och vi åt lite snabbt samt öppnade några julklappar som dom hade hunnit köpa till Svea. Därefter åkte vi alla till min mamma och skulle ta en kaffe och öppna några klappar till.

Jag tror att jag inte förstod vilken påverkan på min kropp det skulle ha att föda barn. En smärtfri graviditet, hyfsat smärtfri förlossning (allt är ju relativt) så trodde nog jag också att jag skulle vara tillbaka ganska så snart. Men ju längre kvällen gick så blev jag vitare och vitare i ansiktet då jag var tvungen att säga ifrån och meddela att vi skulle hem och sova. Med facit i handen så skulle vi ha varit hemma och bara myst själva.

Det kändes skönt att veta att vi hade hela julen, nyår och trettondagen att knyta ann till vår underbara lilla dotter, välkommen älskade barn!