Utbildning, för min dotter?

Idag har familjen varit iväg till Tittut, där dom har arrangerat en heldag för föräldrar till barn med ds. Vi var sådär tolv familjer med barn i åldrar från tre veckor till två år.

Det var en kvinnlig läkare från Astrid Lingrens barnsjukhus som berättade om alla åkommor som barn med ds kan dra på sig, men även vad som kanske komma skall, vad kan dom dra på sig i framtiden.

Inte bara fick man insikt om vilken otrolig tur i oturen vi har haft. Svea är en frisk liten tjej, fast en kromosom för mycket. Men idag har vi träffat barn som har och haft hjärtproblem, tarmproblem och mer därtill.

Hela tiden så sitter jag där och mest känner mig mal placerad, vad gör jag här? Vi har inte ett handikappat barn, ett barn med funktionsnedsättning, ett barn som är rörelsehindrat, en mongoloid. Vi har ju Svea och hon har inga problem med tarmar, eller sköldkörteln, eller hjärtat, eller synen, eller hörseln, hon är ju helt perfekt. Så vad gör jag här? Det var ju inte så här jag hade sett oss, vår lilla familj.

Jag måste börja acceptera Holland och lämna tanken på Italien!