Samma stund som läkaren sa att dom hade misstankar om att hon hade down så sa han också att dom var tvungna att göra ett ultraljud på hennes hjärta för att se om hon har ett av dom vanligaste hjärtfel som barn med down har.
Dom längsta 20 min i mitt liv var dessa när vi gjorde ultraljudet och när läkaren printade ut sida efter sida såg jag min dotter ligga med en massa slangar och ett ärr över bröstet. Han meddelade sedan att hon hade ett friskt hjärta och ett helt grustag försvann från mina axlar.
Vi hade än så länge inte fått tillbaka blodprovet så hoppet levde inom oss. Det tunga var att man tittade på Svea och försökte se vad som var fel på henne. Men hela tiden så såg jag bara en frisk liten flicka, som var så söt att man ville äta upp henne. Hur kan hon ha down syndrom?
Dagen efter, dagen innan dopparedan så kom läkare Torbjörn in till oss och meddelade att blodprovet hade kommit tillbaka och hon har down.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar